ellinor- en del av min vardag

Jag kommer att sakna morfar så mycket när jag åker härifrån.
För när jag är här är jag bara mig och ingen annan.
Jag är fri som en talgoxe som tar sig ett frö ur fröhuset utanför fönstret.
Som skogen som är  runt hela torpet och gården med ängen därborta.
Det är verkligen skönt att vara här och jag vill igentligen inte alls åka hem.
Även fast jag längtar hem till dig och katten.
Men jag längtar inte hem till stressen om att leta jobb hela tiden.
Att få 1+1-3 att bli noll och gå ihop fast det igentligen är störtomöjligt.
Man tänker sig att torpet är statiskt att det aldrig ändras men så är inte fallet.
Det blir äldre precis som jag.
Även fast den har fått en blå dörr och farstun är nymålad.
Så är det ju samma bara en annan färg och lite äldre.
Lite mer ansvar än förut när jag sprang barfota i skogen och åt blåbär och vildhallon hela dagarna och badade i bäcken med det kalla myrvattnet i .
Eller plockade sura äpplen och harköver och ett och annat granskott( det ljusa på grankvisten) åkte ner.
Att ligga ute på gräsmattan och läsa hela dagen.
Det är underbart och jordnära.

Jag kommer att sakna dig morfar som sjutton och jag kommer sakna torpet och allt det står för.
kram på er


ps....du jag trodde du skulle förstå....