Nä jag är inte död jag lever...

Jag lever Johanna. Bara så du vet!
Jag har bara jobbat och tagit hand om svärmor och hundarna. Fast nu har svärmor och hundarna åkt hem, men vi har en kvar.

Nu har vi bara en hund hos oss och han heter Pringle.
Han är superhunden, du vet som superman, fast en hund.
För han har dragit av sin stållina, en jättelång vajjer.
Igår när jag skulle till Affären i vindeln såg jag ett fluffigtpälsmoln susa förbi mig på väg mot grannen.
Så det var bara att sätta efter honom i rödafaran(bettan min golf)
Och stanna utanför grannarnas hundgård och fånga in pälsmolnet som sprang fram och tillbaka fram och tillbaka.
För att reta upp grannarna.
Jag försökte pränta in i superhunden att det är ingen bra idé att reta upp 40 slädhundar på det sättet och inte att rymma för den delen heller men han vägrade att höra på det örat.
Sen körde jag hem med en skitnöjd hund som dessutom hade mage att sno en köttbit från min tallrik när han inte trodde att jag såg men tji fick han!
Det är en riktig bushund den där Pringle. En stark bushund.

Ser ni vilken superhund han är=)

Och så fick jag äntligen ett kort på tranorna jag har tjatat om i evighet.
Kanske inte världens bästa kort men det skiter jag i...
jag har de på bild haha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback