ellinor- en del av min vardag

Ibland undrar jag vart vårat samhälle är på väg.
Jag tycker det är jättebra att de svaga i samhället får mer stöd men när det blir felplaserad investeringar då blir det så fel.
Att sjuka och utbrända ska ut i arbete till varje pris kanske är jättebra för vissa, men absolut inte för alla.
Det går inte att ha en standardmodell för alla.
För det finns inte en människa som är lik den andra.

Jag blir så förbannad när politiker sitter och pratar om de nya socialförsäkringarna som ska införas den första juli i år och så försöker journalister/vanliga människor ta upp fall där det har blivit fel.
och så säger politikerna/försäkringkassan att vi tar inte upp specifika enskilda fall. Se kritiskt på det hela.
Då bara slår de(politikerna) ifrån sig.
Det är att vara feg, de tar inte upp de fallen för det är inte roligt att de har fel.
Det vore bättre om försäkringskassan vore individanpassad istället för standardiserad.

Det är jättebra att de vill sätta in insatser och få ut folk i arbetslivet och att människor ska kunna komma tillbaka till sammhället. Och det är bra att de sätter hårt mot de personer som är lata och inte har skött sin sjukskrivning
men...
Om man verkligen är sjuk och har gjort allt som försäkringskassan begärt, skickat in intyg, går på sjukgymnastik, anmält sig till arbetsförmedlingen, gått i slussprogram, arbetstränat och verkligen skött sig men det funkar inte ändå. Du är fortfarande sjuk efter att ha gjort ditt yttersta för att bli frisk.

Då måste det få ta sin tid.

Men då måste det ske på de sjukas premisser.
Är du sjuk har du inte samma förmåga som den som räknas som frisk.
Att få ha en och samma kontaktperson inom försäkringskassan än att bara ha en person i ett år och sen vara tvungen att byta. Det är för att de inte ska få en personlig relation mellan försäkringskassans personal och den personen som är sjukskriven.

Men om man bara är ett namn på ett papper. Hur ska man då som personal kunna göra en rättvis bedömning om den sjuka personens förmågor att kunna gå tillbaka till ett arbete?
Då startar en ny utredning och personen som står där med bedjande hand och är i en utsatt position, trött och redan sjuk måste börja om karusellen med en ny utredning, skicka in alla papper igen, vara på sin vakt och slåss för att man är sjuk och det är stressande.
Personen som är sjuk orkar inte detta.
Är du deprimerad eller litder utav PTSD( posttraumatiskstresssyndome) eller någon annan sjukdom som påverkar hjärnan så är det inte lätt att ha huggtänderna framme.

Det är väl det dom räknar med. Den ensamma människans kamp mot det stora ekorrhjulet.

Det som kommer att hända är att sjukpenningen kommer att bli som akassan tidsbestämd av ett visst antal dagar.
Du får alltså endast sjukpenning en period. Sen måste du vara utan sjukpenning för att "tjäna ihop" nya sjukpenningsdagar för att få vara sjuk igen.

Denna "ramtid" som du måste vara frisk för att få sjukpenning på ligger på 87dagar. Ramtiden är 450 dagar inklusive de dagar du är berättigad till sjukpenning.
Så du kan få ersättning i 363 dagar innan du måste bli frisk igen.
Så du måste vara frisk i mer än ett 87 för att få bli sjuk igen.
Är inte det sjukt?

Även om du är sjuk en halv dag så räknas det som en hel dags sjukpenning.
Och även om du får någon slags rehabiliteringspeng så räknas det även som sjukpenning så då går sjukdagarna åt även till det och din ersättning försvinner.
Och är man sjuk så är man sjuk.
Vart ska man få pengar ifrån då? Ska man gå och be om socialbidrag för att man är sjuk för att ens sjukdagar har tagit slut och man inte hunnit bli frisk på den tiden som regeringen har bestämt att man "får" vara sjuk.
Du kan ansöka om förläng sjukpenning men högst i 550 dagar.Men då sänks ersättningen från 80% av inkomsten till 75%.
Sjuklönen räknas däremot inte in här.
Men ramtiden förflyttas för varje dag som går fram en dag. Så den sjukdag du hade försvinner.
Ska det vara till en tröst? när du endå måste vara frisk fast du är sjuk för att få ersättning som sjuk?

En kropp ska vara ens tempel.
Det ska inte vara grunden för en industri. Samhället är ingen robbot som regeringen bara kan byta ut delar på för att en del har blivit skadad eller sjuk.
Sammhället liksom kroppen och själen, måste läka av sig själv och sånt tar tid.
Det kan inte bestämmas av ekonomer och genom statestik.
Det måste vara individbaserat.

Det är en jättefin tanke detta med rehabkedjan att varje person som är sjuk ska få hjälp och stöd att komma tillbaka till samhället.



Men fungerar det verkligen?

Att först få vara hemma och sjuk, sen arbetsträna hos sin arbetgivare och går inte det då får du sparken efter 6 månader och ska stå till arbetsmarknadens förfogan.
Då ska du som sjuk inte bara vara sjuk och slåss mot försäkringskassan du ska desutom slåss mot AMS.
Är det särskillt smart? För någon som är utbränd eller har någon annan slags sjukdom?
Sen ska du söka praktik och kunna arbetsträna för något annat företag.
Och vem vill anställa någon som "bara" kan arbeta efter sin egen förmåga och inte hålla samma tempo och kunna ställa samma krav på, som de andra anställda inom företaget?
Det tror jag blir svårt. Väldigt svårt.
och det är ju inte politikerna eller försäkringskassan som får stå där med det trycket och den pressen på sig.
Det är den som är sjuk.


Men samtidigt fungerar ju inte systemet vi har idag och det är ju bra att regeringen försöker komma på något nytt system för att få människor friska och kunna ha en del i samhället vi lever i och att även sätta åt de personer som uttnyttjar samhälletsskyddsnät.
Men är det verkligen rätt väg att gå?

Borde inte insatserna läggas tidigare. På inidividnivå?
Att få gå och prata med en terapeut, få sjukgymnastik, rehabutredning endast EN gång, att ta det i individens takt, kunna arbetsträna och känna efter om det fungerar,och få en person från försäkringskassan som följer med hela vägen.
Från insjuknandet till ett stabilt läge. Kanske inte på den nivån personen hade innan den vart sjuk.
Utan på den nivå den är idag.

Vore inte det bättre än stressen och oron av att bli av med sin ekonomiska trygghet.

Det är tur att jag inte är sjuk.


Läs mer på

http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/nya_regler_080701/tidsbeg_sjp/index.php