ellinor- en del av min vardag

Ibland funderar jag på vem jag skulle varit om jag inte hade flyttat upp hit till Norrland och blivit lycklig med min Anders.
Om jag och Anders fortfarande hade bott i min futtiga 1a på 36 kvadratmeter och jobbat på oxbackshemmet och fortfarande gått på omtentamen om den jävla svenska grammatiken uppe i Huddinge.
Och inte kommit någonstans i livet.
Utan bara stampat kvar  i lilla olyckliga tälje.
Tagit pendeln in till "stan" Sthlm på helgerna och shoppat järnet med Suzy och Lisa.
Gått på Långpromenader med Malin och vinat med Helena hemma hos henne för att sedan gå ut på krogen i lilla tälje.
och det hade fortsatt så....
Handlat kebab vid dalparken? Sett på film hos Johnny och umgåts med det gänget, strump o maria, stoffe och cissi m,m...
Åkt till olsbo och myst framför kaminen medans olsbomännen skriker på fotboll och jag och Dagny sitter i köket vid datorn.
Gått i min lilla värld i tälje, inte ha en tillsvidareanställning, inte veta vad jag vill bli, bara trampat runt utan insikter om mig själv och andra.

Jag saknar allt det där, kanske inte oxbackshemmet och omtentamen i gramatiken.
Men att umgås med mina vänner.

Men

Jag ångrar inte för en sekund att jag flyttade. Jag är lycklig här i Norrland med min Anders, min katt Tajzon, min svägerska och hennes man och mina nya vänner.
Jag har  fantastiska vänner.
Både här och där.
Och jag kan ju alltid hälsa på när jag längtar förmycket...
Och nu kommer ju svärföräldrarna hit och vi kan fortfarande sitta vid datorn i köket när norraolsbomännen skriker om sitt älskade AIK. En kopp te och en klapp på hundarnas huvud.

Jag har fått från en rätt osäker och jobbig liten tjej till en kvinna som vet vad hon vill och vågar hoppa på drömmarna jag har.
För jag vet att jag har världens bästa fallskärm.
Anders , min familj, Anders, Tajzon, Mamma, Pappa, Morfar, Dagny, Allan , Sven, Jasmine, Fredrik, Fanta, Daisy, Pringle och Estrella, och mina vänner.

Tack för att ni finns.