Spring i benen

Idag har jag gjort något sjukt bra!

Och då menar jag sjukt bra!

Jag är så stolt så jag håller på att spricka.

Jag har joggat, jag är( har varit) en sån där människa som har sagt jogging är inte för mig och skjutit det ifrån mig som om det vore en pestsmittad råtta typ.

Fast jag har legat om nätterna och funderat på det där med jogging.

Alla säger att det är bästa sättet att bli av med överflödskilon och det stärker både själen och kroppen.

Och om man joggar så kommer kroppen atomatiskt göra av sig med överflödskilona för att den inte vill skumpa runt med dom när den ska jogga.

Och det är ju himla positivt.


Så jag har först sprungit från en snöpinne till nästa.
Det gick bra jag gick ett tag sen så sprang jag två snöpinnar och gick ett tag, tre snöpinnar och gick ett tag och tillsist då sprang jag hela fyra snöpinnar.
Jösses jag är jättestolt.
Och jag vet, det kanske inte är så långt.
Men för mig känns det fantastiskt bra att kunna springa så långt.
Och jag är stolt över mig själv.
Jag inser bara att jag skulle behöva ett par riktiga joggingskor om jag ska fortsätta.
Det är aldeles för hårt med stora klumpiga stela vinterskor till att jogga i.

Sen att jag såg det första vårtecknet här uppe det är oxå fantastiskt.
Jag såg grus, lite barmark när jag var på promenad.

Det är härligt med vår=)

Och vilken kontrast. Jag såg grusvägen och när jag tittade lite till vänster så var det 50 cm snö=)
Men våren är på g...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback