ellinor- en del av min vardag

Jag har alltid tänkt att jag ska skaffa en till tatuering( ja morfar) när jag blir smal.
Men nu inser jag att jag vill inte gå och vänta.

När jag var yngre tänkte jag alltid, jag ska vara smal när jag är 25.
Då har ungdomshullet växt bort.
Men det har det ju inte gjort.
Nu är jag 26 år och
Det har bara kommit mer vuxenhull i stället.

Så nu ska jag slå slag i saken och skaffa mig även fast jag är tjock.

För jag vill inte vänta, jag vill leva nu och inte gå och vänta på det rätta tillfället, för det finns inget rätt tillfälle än just nu.
Även fast jag har svårt att inse det.
Att man kan göra sen och att det löser sig.
Men det gör det inte, det löser sig inte om inte jag själv gör något åt saken.

Därför har jag detta år gjort något åt saken.

I allt utom min vikt.
Där är jag inte vart jag vill vara.
Men det gör inte så mycket.
För det känns som att jag åstakommit så mycket annat istället.
Och det är ju faktiskt bara september än så länge.
Så mycket kan hända innan jul.

Fast det har ju de flesta av er hört förut.
Men det är väl fint att jag inte ger upp.

Jag vill inte ge upp heller.

Jag ska  bara göra det.

Pepping pepping

Vi har nämligen startat en stegräkningstävling idag på jobbet och eftersom jag är pysslapå s lagledare så måste jag ju anstränga mig.
Så nu ska jag borsta tänderna, sätta på mig kläderna och klippa gräsmattan sen ska jag ta doggsen på långpromenad.
Undrar om jag ska ta allihoppa eller om jag ska lämna någon hemma.
Jag vet ju hur det gick sist när jag skulle gå ut med fler än två.
Det slutade bara med en matte/extramatte som var på dåligt humör.
Och det är ju inte meningen