ellinor- en del av min vardag

Min almenacka har aldrig varit så obokad som den är nu.
Det står bara massor med bokstäver på varje sida ibland följt av siffran 1
c
c1
a
a1
s
d
t

det och vxo är som finns i min almenacka

inga inbokade biobesök
inga fika på stan med någon
inget annat än hem, jobb, skola, hem jobb skola,
det är vad som fyller mitt liv just nu.

Inga härliga turer i solskenet, inga sovmornar,
inget nått igentligen.

Det är jag och anders och jenna mot verkligheten där ute, utanför snön och kylan som gör att vi hellre vill vara inomhus och krypa ner under täcket med en bra bok.
Han läser slash och jag läser administration.
Jenna ligger och snarkar vid min fotända och livet är helt okej även om vi inte gör något igentligen.

har bytt gardiner, firat en 27 års dag, städat en nedervåning, lämnat in en uppgift till skolan.
Mejlar handledare, beställer kurslitteratur, sitter vid datorn, fejjar, skriver blogg, läser kurslitteratur, tar en intellektuell paus och dör en harlequin död av lättja och iq befriat kärleksdravvel som aldrig slutar olyckligt.
Det är aldrig någon som dör och prinsessan får alltid prinsen i slutändan.
Det är fint, inte realistiskt men fint.
Sådan kärlek är förunnat få, tur att jag är en av dem. Men man måste kämpa för den. alltid.
det är inte enkelt alltid men alltid underbart. Kärleken.

det är minus 27 grader celcius ute nu och jag vill bara kryppa in i ett hål av täcken och kuddar och somna som igelkotten och inte vakna föräns solensstrålar är så varma att marken är bar och kälen har försvunnit från marken.

Jag är less nu. Less på kylan, less på att vattnet börjar ta slut, att elda ihjäl sig att gå ut och ändå frysa fast man har hur mycket kläder på sig som helst.

vårdeppen är här den stannar nog kvar tills det blir varmt, jag skulle nöjja mig med -10 grader ute. Tänk den värmen.