Kärlek


Kärlek

Tänk när Tajzon kom till katthimlen så kände jag en stor hopplöshet, tårarna kom utan att jag kunde göra något åt det den lille lille pissjocken som luktade så gott och var så mysig.
Som älskade matte och matte älskade honom.
Jag trodde aldrig jag skulle skaffa något mer djur, för utan honom, var det där husdjurslivet otänkbart.
Så gick tiden från oktober till i december.


Och i december fick jag en hundtidning och i den fanns en historia om en ras, som hette cane corso.
Jag läste om den och visade den för Anders, han blev oxå intresserad.
Jag tänkte inte mera på saken och i mars visade Älsklingen en annons på blocket.
Om en cane corso kull på 11 valpar i Umeå.
Vi var bara tvugna att åka dit och titta.
Och där stog hon lugn i en hall med 6 syskon som sket och pissade på golvet .

Våran lilla tjej.
Så himla fin och lugn och 6-7 cm högre än dom andra busfröna i full karong.
och så blev jag kär.

Jag tänkte hon är hunden för mig.

Och visst hon har spytt i sängen och skitit på mattan och kissat på sin säng.
Men hon är underbar våran lilla minigris.

Jag älskar henne.
När hon hoppar upp i fotöljen och  lägger sig i mitt knä och snarkar i mitt öra.
När hon viftar på svansen och puffar mig på armen för att pocka mig på uppmärksamhet.
När hon tittar på mig och lägger upp ena tassen på den bäddade sängen och piper och frågar.
Får jag komma upp i sängen nu matte? När vi kramas och myser.

Då värmer hon min själ och ger mitt hjärta kärlek.

Jag ville bara säga att det går att älska ett nytt djur igen och hon gör min vardag värdefull.

Tack snälla älsklingen för att vi åkte och tittade på henne och tog med oss henne hem och att hon är våran lilla parvel.

Visst är hon fin våran hund som i morgon är 15 månader.



Tagen sekunderna innan hon kräktes över hela mig på bilfärden hem från uppfödaren



ser du så mycket kärlek det är=)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback