ellinor- en del av min vardag

Idag är det cykelpremiär i Häggnäs. Jag och Jenna har varit på våran första cykeltur. Jenna har aldrig sprungit bredvid en cykel förut och hon var så himla duktig.
Jag tror hon tyckte det  var  jätteroligt att vara ute och cykla. Jag tyckte i alla fall det. Även om jag nästan var död när jag kom hem. Vad dålig kondis jag har.
Men det går ju att ordna till. Det är bara att cykla mera.
Jag hade dessutom min helfräsiga hjelm som jag fick av Anders förra cykelsäsongen.
Den är röd och svart. Under den hade jag team olsbo mössan. Den är den enda utan något tjaffs på så den går under hjälmen. Sen hade jag en tshirt, anders munktröja, min vindjacka, mina skinnvantar, mjukisbyxor och mina vinterkängor på mig. 
Det behövdes för när jag skulle stanna och ta pustpauser, du vet stanna, halvdö , pust, pust, pust, jenna tittar på mig som ett fån och är kom igen nu matte jag vill springa mera. Sån pustpaus. Då sjönk jag ner i vägen några centimeter.
Det är riktig kärllossning här. Det är nog delvis därför det är så jädra jobbigt att cykla. För även när det går nerför måste man trampa för den rullar inte för att marken är så mjuk. Man måste trampa för att ta sig någonstans.
och ibland trampar man och fastnar.

Då behöver man pustpauser.
fast det var hemskt kul.

Så det ska bli mer cykling av.