ellinor- en del av min vardag

Detta måste ni inte läsa, det är mest för min skull och kan vara jobbigt att läsa.

Igår orkade jag inte. Mest låg jag och grät för mig själv i sängen med Fanta som kompanjon.
Annars försökte jag hålla god min för olsbo gänget och när Jasmine kom.

Det var oerhört jobbigt.

Anders väckte mig runt sju med att berätta att Tajzon fortfarande levde med tårar i ögonen.
Vi kramades och grät.
Han hade gått upp 30 min tidigare än mig bara för att se om han levde eller inte innan jag vaknade.
Han var kall om baktassarna och svansen.
Orkade ingenting.
Jag gav honom en puss och en kram på hans fårull, vi gick ner för att äta frukost.
Anders ringde veterinären och frågade om vi kunde komma tidigare.
Det fick vi med en kvart.

Jag gick upp för trappan och lyfte upp Tajzon på axeln, Anders la dit den zebrarandiga sängfilten som är hans över honom så att han inte skulle frysa.
Och vi gick till bilen.
Sen låg tajzon i mitt knä med filten över sig. Hela resan till Vännäs och Uman veterinären.
Jag grinade hela resan.
Vi kom fram till veterinären och gick in.
Alla som jobbade där var super och vi fick komma in i ett rum tidigare för att det skulle komma en hund.
Så att Tajzon slapp bli rädd hans sista minuter i livet.
Jag grät, Anders fick ta hand om allt papper.

Jag satt på den lilla rullpallen med Tajzon i famnen.
Han var så lugn och sjuk.
Veterinären sa att han var medtagen. Och kom in med en stor spruta med blå vätska i. Så sa hon att nu är det dax.
Men jag grät och ville ha lite mer tid.
 Jag tog upp tajzon och snussade på honom och sa okej.
Dom stack han i magen.

Anders kom fram till oss och klappade på tajzon, jag kramade honom allt jag kunde och sa att det skulle bli okej och att han skulle sova så gott.
Att matte älskade honom.
Husse sa att han älskade Tajzon med.
Jag strök han över örona och gosade med han på de sättet han tycker om.
Han tittade på mig och på Anders och på mig och jag sa att det är okej att han skulle ha det bra i himlen och att farmor skulle ta hand om honom.
Jag vaggade honom och kramade honom. Han började slicka sig runt nosen, flera gånger.
Veterinären kom in igen och klappade lite på honom och gick ut.
Anders grinade och jag grinade.
Jag ställde mig upp och vi kramade varandra med Tajzon i mitten. Han la sitt huvud i min nacke så där som han gör när han gosar med mig
Och där i våra famnar mitt emellan mig och Anders, slutade Tajzons hjärta att slå.

Det tog runt 10 min för han att somna in.

Vi stog så en stund till och la han sedan på den zebrarandiga filten och anders sa till Patricia, veterinären, om  att nu var det klart.
Jag stog över tajzon och höll mina armar runt honom och gosade en stund till och luktade på  honom.
Jag fick en sax och en liten pappersplast grej och klippte lite hår.
Jag klappade honom en sista gång.

Sa: Hejdå Tajzon, som när jag brukade gå hemifrån innan jag går ut genom dörren.
Och vi gick. Hand i hand, lämnade vi tajzon där på bordet med filten runt omkring sig.


Sen spenderade jag största delen av dagen i sängen med Fanta gråtandes, jag somna gråtandes och vaknade gråtandes.

Det gör så ont.

Han är mer än bara en katt, Tajzon var min bästa vän, som älskar mig villkorslöst, Som alltid var glad att se mig.
Lyssnade på mina tankar och alldrig sa nej till en kram och en klapp... Ungefär som Anders, fast i kattkropp.

Jag tror att ingen förutom Anders förstår hur mycket jag älskar den katten.
Och nu är han i himlen.

Vila i frid Tajzon



Tajzons sita måltid, räkor och tonfisk, här ser ni vårat apfula golv i köket på övervåningen med. Efter det här vart han riktigt dålig, åt en och en halv räka och lite tonfisk. Han älskar räkor och tonfisk.



Hussemys en av de sista bilderna på Tajzon



Här ser man hur sjuk tajzon är.



Mattegos med tajzon, man är inte vacker när man grinar.
Så är det bara
Man är skitful




Men det är så här jag vill minnas dig. Glad och lite orolig. Nyfiken och lekfull...



Vila i frid Tajzon 2008-10-07