ellinor- en del av min vardag

En vän till mig skrev:

Jag skickar en varm kram till dig. När min katt Bettan dog när jag var 16 så var jag helt förstörd. Jag skrev en låt till henne som mina kompisar än idag gråter när jag spelar. Det är förfärligt, folk fattar inte ens. När folk säger "Det är ju bara en katt" så vill man slå dem.

 En tvåbent vän är en person man träffar, man rings vid och man bestämmer tid och plats för att umgås. Och sedan återgår man till att leva sina egna liv tills man ses igen. Men med en katt vävs livet samman på själsnivå, man återgår aldrig till att leva bara sitt eget liv. Man delar på nästan alla stunder. Även nu när jag sitter här så ligger det en katt i mitt knä och bara är. Det är tungt att bli vän med någon som man redan på förhand vet har en kort livstid.

 Även om det känns tungt, så kommer sorgen att mildras med tiden. Ni fick några fina år ihop. Och jag är av den övertygelsen att jag tror inte att han har lämnat dig riktigt än. Han har kanske stannat för att se efter att du har det bra. En katt sviker aldrig i en svår stund.

Så jävla fint och så jävla sant



Everything thats left of him is this...

Detta måste ni inte läsa, det är mest för min skull och kan vara jobbigt att läsa.

Igår orkade jag inte. Mest låg jag och grät för mig själv i sängen med Fanta som kompanjon.
Annars försökte jag hålla god min för olsbo gänget och när Jasmine kom.

Det var oerhört jobbigt.

Anders väckte mig runt sju med att berätta att Tajzon fortfarande levde med tårar i ögonen.
Vi kramades och grät.
Han hade gått upp 30 min tidigare än mig bara för att se om han levde eller inte innan jag vaknade.
Han var kall om baktassarna och svansen.
Orkade ingenting.
Jag gav honom en puss och en kram på hans fårull, vi gick ner för att äta frukost.
Anders ringde veterinären och frågade om vi kunde komma tidigare.
Det fick vi med en kvart.

Jag gick upp för trappan och lyfte upp Tajzon på axeln, Anders la dit den zebrarandiga sängfilten som är hans över honom så att han inte skulle frysa.
Och vi gick till bilen.
Sen låg tajzon i mitt knä med filten över sig. Hela resan till Vännäs och Uman veterinären.
Jag grinade hela resan.
Vi kom fram till veterinären och gick in.
Alla som jobbade där var super och vi fick komma in i ett rum tidigare för att det skulle komma en hund.
Så att Tajzon slapp bli rädd hans sista minuter i livet.
Jag grät, Anders fick ta hand om allt papper.

Jag satt på den lilla rullpallen med Tajzon i famnen.
Han var så lugn och sjuk.
Veterinären sa att han var medtagen. Och kom in med en stor spruta med blå vätska i. Så sa hon att nu är det dax.
Men jag grät och ville ha lite mer tid.
 Jag tog upp tajzon och snussade på honom och sa okej.
Dom stack han i magen.

Anders kom fram till oss och klappade på tajzon, jag kramade honom allt jag kunde och sa att det skulle bli okej och att han skulle sova så gott.
Att matte älskade honom.
Husse sa att han älskade Tajzon med.
Jag strök han över örona och gosade med han på de sättet han tycker om.
Han tittade på mig och på Anders och på mig och jag sa att det är okej att han skulle ha det bra i himlen och att farmor skulle ta hand om honom.
Jag vaggade honom och kramade honom. Han började slicka sig runt nosen, flera gånger.
Veterinären kom in igen och klappade lite på honom och gick ut.
Anders grinade och jag grinade.
Jag ställde mig upp och vi kramade varandra med Tajzon i mitten. Han la sitt huvud i min nacke så där som han gör när han gosar med mig
Och där i våra famnar mitt emellan mig och Anders, slutade Tajzons hjärta att slå.

Det tog runt 10 min för han att somna in.

Vi stog så en stund till och la han sedan på den zebrarandiga filten och anders sa till Patricia, veterinären, om  att nu var det klart.
Jag stog över tajzon och höll mina armar runt honom och gosade en stund till och luktade på  honom.
Jag fick en sax och en liten pappersplast grej och klippte lite hår.
Jag klappade honom en sista gång.

Sa: Hejdå Tajzon, som när jag brukade gå hemifrån innan jag går ut genom dörren.
Och vi gick. Hand i hand, lämnade vi tajzon där på bordet med filten runt omkring sig.


Sen spenderade jag största delen av dagen i sängen med Fanta gråtandes, jag somna gråtandes och vaknade gråtandes.

Det gör så ont.

Han är mer än bara en katt, Tajzon var min bästa vän, som älskar mig villkorslöst, Som alltid var glad att se mig.
Lyssnade på mina tankar och alldrig sa nej till en kram och en klapp... Ungefär som Anders, fast i kattkropp.

Jag tror att ingen förutom Anders förstår hur mycket jag älskar den katten.
Och nu är han i himlen.

Vila i frid Tajzon



Tajzons sita måltid, räkor och tonfisk, här ser ni vårat apfula golv i köket på övervåningen med. Efter det här vart han riktigt dålig, åt en och en halv räka och lite tonfisk. Han älskar räkor och tonfisk.



Hussemys en av de sista bilderna på Tajzon



Här ser man hur sjuk tajzon är.



Mattegos med tajzon, man är inte vacker när man grinar.
Så är det bara
Man är skitful




Men det är så här jag vill minnas dig. Glad och lite orolig. Nyfiken och lekfull...



Vila i frid Tajzon 2008-10-07

I morgon kl 9.30 så ska Tajzon få somna in.
Han är så trött och mager.
Han orkar knappt gå några steg och har varit så i några dagar.
Så jag ringde veterinären i Vännäs och vi ska få komma dit i morgon.
Jag har grinat hela dagen om detta.
Och det känns inte kul att göra det med olsboklanen här.
Men ibland får man inte vara självisk.

Han ligger nu på fårskinnspälsen och orkar inte röra på sig.
Och matte bara grinar och grinar och grinar.
han tappar balansen när han ska gå och man kan inte släppa ner honom ifrån famnen och han hoppar ner som vanligt utan han trillar bara omkull.
Han ligger bara och andas och tycker att det är jobbigt med.

Olsboklanen är utomhus nu och håller på.
Jag ska igentligen bygga ihop min garderob.
Men jag är så ledsen så det går inte.

Han är så sjuk min lilla gosegris.
Han orkar inte ens kurra.

Smart kisse...

I morse när jag steg upp då var det en katt som hade öppnat den nya kattmatspåsen alldeles själv.
Ett stort hål i sidan var det.

Han har alltså tagit ner den från bänken och bitit upp den.
Till mattes stora förtret.
Det var en jättesmart förpackning som var återförslutningsbar....
men men...
Smart kisse har jag ju.
Och han var ju uppenbarligen hungrig...

Johnny är här uppe nu.
Och Anders är på toppenhumör.
Han har provåkt någon mc som han är helt lyrisk över.

Själv har jag varit till vårdcentralen och tagit nya prover över det där som såg konstigt ut i våras.
Så nu får vi se vad som händer med det.

Och katten har kissat inne idag. I köket på övervåningen.
Och han har fått utslag över hela kroppen.
Han är verkligen inte pigg min lilla mupp.
Så i morgon ska jag ringa och fråga veterinären hur jag ska göra.
Hon sa att de kunde reagera på diabetesfodret när jag var dit förra veckan.
Så nu får vi se.

Jag önskar att någon kunde bara knäppa med fingrarna och bota min Tajzon.
Hej,knäppknäpp och han är frisk.
Men så är det ju inte.

Dagens positiva( förutom att Johnny är här) är att Anders och jag dansade i köket med varandra till korn.
Vi skulle plocka in matvaror.
Men dans var mysigare.

Vi var till vetirinären jag och Tajzon i tisdags och idag ringde hon( vetirinären) till mig.
Och hans fruktosamin har förhöjts från 560 förra gången till 761.
Men glukosvärdet har gått ner från 27 till 18,9.
Så han är fortfarande jättesjuk.
Det ska ligga på 5.
Så matte är skitdeppig.

Men hon tycker vi ska behålla honom så länge han går upp i vikt och inte mår dåligt och vi fortsätter med diabetesfodret.
Så kan vi behålla honom.
Men han är jättesjuk.
JÄTTESJUK

Så nu sitter jag ensam hemma, Anders är på jobbet och katten sa knappt hej i dörren när jag kom hem utan ville ut och tycker synd om katten.

Jag vet ju inte om han lider.
Eller han är ju sjuk men han verkar ju må bra han vill ju gå ut och kissar inte inne längre o så.
Men man mår ju piss i alla fall för jag vet om att  han är sjuk.

aja nu ska jag ropa in honom och gå och lägga mig.
Så länge som han verkar piggare så ska han få vara kvar min lilla gosegris.